Jag har det lite tufft just nu.

Jag har förlorat jobbet, blivit vräkt från lägenheten och nu sover jag under en motorvägsbro. Som om det inte vore illa nog plågas min synska syster av dagliga syner om min död.

Hon garanterar att den kommer att bli gräslig.

Det sista jag behövde var att Sole "Sunny" Bellisario skulle braka rakt in i mitt tält.

Någon har försökt mörda arvtagaren till den ökända brottsfamiljen Merchant, och han kommer att förändra mitt liv om jag hjälper honom att ta reda på vem.

Det här är bara en affärsöverenskommelse.

Jag tänker inte låta mig förföras av det där djävulska leendet, den hänsynslösa förstörelselustan eller hur snabbt han gör ner alla som korsar min väg. Hans långa rad av bröder, den ene ursnyggare och dödligare än den andre, har inte heller en chans.

Det spelar ingen roll att jag, trots min förestående och förutspådda död, aldrig har känt mig så här levande. Jag tänker gå min väg. Återvända till ett normalt liv med normala pojkvänner som inte tatuerar in antalet personer de har dödat.

Sunny och hans vilda prinsar kommer inte att få mig. Det kommer de inte.

Det kommer de inte.

Fan också. Min syster sa att Döden skulle uppvakta mig.

Varför nämnde hon inte att han var så snygg?